Jag glömde visst berätta om trädgården: den är inhängnad (men det finns ett hemligt hål som jag hoppas att Selma glömmer att hon hittat), den innehåller massvis med rolig snö och några buskar som en hundvalp kan gömma sig under och den har en hörna som visst passar bra att bajsa i (iaf om man är hund, rekommenderar det inte för människor då man lätt kan bli kall om man inte har en behårad rumpa :)
Vi har varit utanför grinden till vår trädgård några vändor och där stött på hundarna i grannens också inhängnade trädgård, en springer spaniel (Aslan) och en irländsk varghund (vet ej namnet). Aslan rymde ur ett hål i staketet och sprang fram, för Selma var så söt. För att göra extra intryck kissade han på Selmas matte :) Jag fick tydligen agera träd i hans ögon. Snäll mot Selma var han i alla fall och frisk och vaccinerad enligt ägaren som kom utspringandes ur huset.
Vi har varit och tittat på bilarna vid stora vägen (mycket läskiga) och låtit bli att bli rädda för snösröjaren. Vi har även testat att gå lite i koppel och när Selma inte biter på kopplet eller sätter sig ned, så klickar matte med klickern och de (?) får godis. Sen hälsade vi på en farbror som skottade snö nere på gatan. Han var egentligen hundrädd, men tydligen verkade inte lilla Selma tillräckligt skrämmande i hans ögon, så hon fick hälsa på sin första främling. Lite trevande först men när hon märkte att han var snäll ville hon ha en puss av honom. Han var dock för lång...
Vi fick våra första gäster igår. Det var den blivande sheltiekompisen Olivers husse och lillhusse och lillmatte som var här på en snabbvisit. Selma verkar gilla barnen och de henne. Toppen med träning på familjeliv för henne. Barn behöver inte vara så läskiga som de verkar.
Hälsningar från Sara och Selma!
