Byter västkust mot bästkust och tillbaka igen :)

Nu har vi varit ifrån Öland och bloggen ett tag. Äventyret har tagit oss till den första västkusten (Ölands västkust räknas här som den andra västkusten). Först fick vi besök av Saras mamma och pappa som beundrade den lilla stugan och hjälpte till att plantera om några krukväxter (tack mamma!) och kollade att Grodan (bilen) mådde bra (tack pappa!). När allt detta var gjort åkte Sara och Selma med dem till Kungälv. Där fick Selma nöjet att upptäcka vad mycket spännande man kan göra i ett större hus och Sara fick hjälp med att underhålla Selma så studierna gick framåt.

Selma fick träffa Zaga vilket inte var någon större hit för Zaga som tyckte Selma var något av det läskigaste på denna jord. Hon stack svansen mellan benen och sprang och gömde sig när Selma bjöd in till lek. En dag hoppas vi ändå att de ska bli goda vänner. Selma älskar att busa och leka och att leka med barn är nog det allra bästa. Så hon var glad att få sparka boll med Saras syskonbarn och busa i snön med några vänners barn.

Efter en vecka i Kungälv kom Koffe och vi åkte vidare till Bohus-björkö där Selma introducerades till Koffes familj och trotts hennes sylvassa valptänder så charmade hon dem också. Speciellt Koffes lillasyster som är toppenbra på att sköta både hund och barn. Bröllopsplaner stod på schemat och vi har nu bokat hotellrummet för bröllopsnatten på Hönö hotell. Kanske inte det mest lyxigaste men väl över medel :) Menyn har vi börjat kolla på så smått och ett utkast på inbjudningskorten har vi fått av Koffes bror, så håll utkik i brevlådorna framöver.

Selma klarar alla nya miljöer med bravur. Hon har nu åkt buss, spårvagn, tåg och taxi. somnat på samtliga fordon. Dessutom modigt traskat genom Göteborgs centralstation och hela tiden får höra folk viska "åhh vilken söt hund"! För visst är hon det även om hon växer så det knakar och nu inte kommer in under soffan längre.

Men nu till det märkligaste på hela resan. Kristoffers tåg som avgick i fredags från Kalmar var på pricken i tid! Mitt i snökaoset! Borde blivit rubriker i tidningen. Dessutom så avgick vårat tåg i söndags förvisso lämnade vi perrongen 1 timme sent och var totalt sett ca 1,5 timme sena till stationen men det var ändå ett mirakel när massa tåg var dunderförsenade eller inte ens avgick. Jag har fortfarande inte smält hur bra det hela gick. Väl framme i Kalmar så hade vi ju missat sista anslutande buss till Mörbylånga varpå SJ snällt fick beställa en taxi. Därmed Selmas första taxiresa. Hon sov hela vägen från Göteborg till Mörbylånga och var inte ett dugg sugen på att somna när vi andra ville lägga oss för natten. Har hört ett antal gånger att skillnaden mellan hundvalp och barn inte är särskilt stor. Därav kommer barn att få vänta speciellt om de blir varulvar med vassa tänder....

Det var det om det. Hoppas allt är bra med er därute. Vill passa på att bjuda in till en Ölandsvisit om det är någon som har tid och lust att komma. Här finns tid, sängplats, mat och vänskap.

Sömninga Selma Sover Som SJ

Solen skiner, fåglarna kvittrar och fjärilen är död

Nu har Selma och jag varit ölänningar i snart 3 veckor och vi har format någon sorts vardag tillsammans. För det mesta tar vi det ganska lugnt och gör små äventyr. Selma är än så länge en väldigt liten valp (hon fyller 3 månader på måndag) och får därför inte gå så långa sträckor. Men vi vill ändå att hon ska bli van vid alla konstiga saker som människovarelser håller på med. Därför har jag nu lärt henne att åka i min cykelkorg när jag leder cykeln. För det mesta sitter hon där snällt men ibland kommer hon på att hon vill hoppa ur. Våra äventyr har hittills tagit oss till Kristoffers jobb, lantmännen och skansenskolans skolgård. På skolgården sitter hon och tittar på alla skolpojkar som kastar snöbollar på skolflickorna och då skriker skolflickorna och springer iväg. Det hela är väldigt märkligt enligt Selma.
Eftersom studier alltid är studier och man ibland får lite sk. dötid så bestämde jag mig för att sy lite vetekuddar och kanske sälja till välgörenhet eller nått. Hursom så finns det nu 26 påsar redo att fyllas med vete.
I morse sken solen så vackert i vår snöbeklädda trädgård så jag passade på att sätta mig ute med massa jackor och en filt (dvs. jobbade på solbrännan inför bröllopet ;) medan Selma sprang runt och busade. Hon hitta trädgårdens första barmarksfläck, hon har ju nästan inte sett annat än snö sen hon föddes. Jag hade tänkt ta lite fina soliga kort med Koffes kamera men den fungerade inte (det berodde inte alls på att minneskortet befann sig kvar i datorn...) Förresten så har tyvärr våran vårfjäril gått hädan efter att Selma gjorde sig närmare bekant med den...
Imorgon bär det av söderut för lite fågeltittning, får se hur många fåglar det finns kvar att skåda efter att Selma varit framme, fågelhund som hon är.





Our house in the beginning of our street...